Tiden går och väntan är olidlig. Ett surrande ljud hörs och hon springer till fönstret. Den har landat och ut rullar dom henne. Hon går till dörren å väntar. Hon vet att det är en hiss dom måste upp i för att komma till henne. Hon väntar lite till och så hör hon prat. Hon ser hur folk börjar samlas och göra i ordning saker. Pratet kommer närmare och så ser hon en gulgrön man och en vagn. Där kommer hon. Deras älskling som har fått färdas så långt. Hon ser så mycket piggare ut än när hon åkte. Hon går fram å välkomnar sin dotter. Hon sover men hon ser pigg ut. Hennes älskling, hennes barn och hon tänker ”tack Gud för att hon fick stanna ett tag till”

//Mamma Anna

När vi kom hem till pappa så gjorde mamma, pappa och syrran i ordning sig för att åka och fiska. Jag hade somnat i bilen, så jag sov en stund till efter dom åkt.

När jag vaknade fick jag komma upp i ståskalet, det var skönt och roligt! Vi lekte med lek-lera, och med den formade vi blommor och andra skojiga saker. Jag fick även två små tofsar i håret, för då blir jag lite extra söt

Sedan var det dags för lunch, jag fick pannkakor. Oj vad gott jag tyckte det var! Tre hela pannkakor med sylt och sirap smaskade jag i mig med glädje

Efter maten gick vi upp till mitt rum. Jag fick sträcka på benen och vila magen lite. När jag hade vilat en stund fick jag öva på att ligga på mage, det var lite jobbigt, men jag blir bara duktigare och duktigare på det!

Efter puffen så var vi ute på promenad, det blåste en massa så jag fick klä på mig ordentligt med kläder. När jag var påklädd och nerbäddad i vagnen tog det inte lång tid innan jag somnade till. Frida berättade sen att lammen och deras ungar hade följt oss så länge det kunde i sina hagar, och ropade efter oss.

När vi svängde in på gården igen kom mamma, pappa och syrran hem med bilen precis samtidigt. Då hade jag vaknat och dom kunde berätta för mig att dom hade fångat en gädda och en abborre. Så ikväll kommer jag få smaka abborre som pappa lagar till!

Imorse begav vi oss iväg, ner hela vägen till Lye City. Vi skulle på utflykt å titta och klappa på lammungar med hela Myggangänget! När vi kom dit blev vi välkomnade av Chili och Molly, Två urgulliga hundar. Sedan fikade vi en stund. Vi hörde hur lammen bräkade å tillslut kom Min kompis mamma med den enda nappungen på gården. Den va vit å krullig. Jag kände på den men den va lite skrämmande men den var väldigt mjuk.

Vi satt å fikade lite innan vi fick gå in i ladugården till den verklig fårflocken å där va de lamm å lammungar. Massor! Dom var vita små lambi å så fanns de dom som var svarta med vita fläckar å så fanns de dom som såg ut som små åsnefår.

Vi gick in till lammen innan lunch men jag somnade. Problemet va att jag försökte räkna dem som lät å då somnade jag men när jag vaknade stod det ett mamma lamm å luktade på mig. Hon var ullig å go men lite skrämmande så jag tog tillbaka min lilla hand men de va kul.

Sen åt vi mat å de blev pasta med kyckling å spenatpaj. Jag åt spenatpaj, de va mumsigt.

Efter maten låg jag å min kompis å mös på studsmattan. Han råkade rulla på mig några gånger å kände på mitt hår. De va lite kul. Sen åkte vi å hämtade syster yster hos pappa å farmor å sen for vi hem. Vi hann studsa på mattan innan vi for hem åt. De kändes som en bra dag tyckte jag.

Dom kommer oxå skriva dagbok om zaphirs dag å detta kommer jag lägga in å dom skriver i jag form som om de va zaphir som skrev. Så ni vet de

Ha de å de kommer komma in nya inlägg snart. Kram

Hon håller mer och mer på att slussas in på Myggan. Super kul tycker vi. När man har varit med å tittat på hur en dag kan gå till så är jag så glad. De verkligen är bra för Zaphir. Härligt att se att de finns något sådant här för våra töser.

Satt idag å tittade på 112 på liv och död eller va den nu hete å så va det ett inslag om att dom tog hand om en liten tjej där hennes knä hade poppat ur led. Ambulanspersonalen som kom dit i programet fick mig att minnas när jag stod bredvid ambulansen innan Zaphir åkte till ALB i resperatorn. Jag grät å frågade om jag fick pussa på Zaphir en sista gång å säga hej då. Självklart fick jag de. Hur många gånger som helst men känslan och bilden etsades kvar. Jag gick in i ambulansen och där låg hon med alla slangar som var i hennes lilla näsa å mun. Hon skulle få åka iväg utan någon utav oss med. Jag stod kvar där å känslan att se hur ambulansen rullar ut och bort å jag kämpade att inte bryta ihop var så jobbig.

Ibland dyker såna där minnen upp. Hur man kände, rädslan, oron och den där maktlösheten. Av olika saker så får de mig att minnas exakt hur det var. Hela bilden om hur det var spelas upp. Jag började gråta ikväll när jag kom ihåg den känslan å den bilden utav att lämna Zaphir som låg i en respirator påväg till ALB (Astrid Lindgrens Barnsjukhus).

Som jag brukar säga, de man inte dör utav blir man starkare utav. Men jag tror de är viktigt att bearbeta jobbiga minnen å bitar som jag tror att jag inte har gjort… Men hur bearbetar man sånt?

Pratade nyss med Zebastian och fick höra att de röda prickarna är kvar. Zaphir fick häromdagen jätte många röda prickar över hela kroppen. Så kanske får han åka till vårcentralen eller sjukhuset med henne för att se vad de är då vi inte vet hur hon rider ut olika normala sjukdomar som barn skall ha.

Vi får se när hon får komma till mig och hur allt blir.

Mamma saknar dig min lilla älskling men jag vet att du är i goda händer hos din far som älskar dig över allt annat. Puss på dig min lilla sötnos…

Tror dock att de är lite separationsångest från mamma Anna här =) Tror verkligen att Myggan är ett super bra dagis för Zaphir. Hon verkar ha så kul och dom försöker hitta språk och sådant för henne. Helt underbart och dom som jobbar där verkar vara bra. Gulliga och trevliga och verkar kolla in vad barnen behöver och vad dom inte vill och så. Nä, tror verkligen att de kommer ge något så Mamma Anna måste nog lära sig behärska sin separationsångest från sin nu stora lilla tös. Men jag tycker det är så kul. Äntligen har vi hittat något för henne som kommer att fungera och att dom ser till hennes behov. Men ibland önskar man att man kunde få vara med och njuta och få se vad hon får uppleva och sånt.

Nu till något helt annat, lilla rummet. Vi har fått låna ett lilla rum från Myggan till Zaphir. Hon verkar tycka den är kul. Jag har gjort om den lite och fixat då vi fick dem med möjligheter att göra det som vi vill göra.

Har köpt mer bjällror som jag skall sätta lite här och där då hon svänger runt med armen så låter de lite oxå. Jag har en träningsmatta under så hon inte ligger på de hårda golvet.

Tycker sånt där är så kul och julgranssaker passar alldeles utmärkt =)

Så hur går de med kramperna. Vi skall nog börja med ett krampschema för ibland känns det som det är mer och ibland mindre men Zaphir går nu bara på två ep mediciner, Zonegran och Frisium. Känns bra tycker jag i alla fall. Annars verkar Zaphir vara en väldigt glad tös nu för tiden och definitivt mycket mer med samt väldigt bestämd =) Underbart att se tycker jag.

Kommer lägga in lite nya bilder på Zaphir när hon badar så titta in på bilder oxå.

Ha de så bra så länge