Många känslor

15 08 2009

Idag (14/8-09) har det varit många känslor. Just nu är jag ledsen men under dagen har jag varit rent utav förbannad och super arg på min doktor. Hon uttryckte sig lite klumpigt dock…

Nu i dagsläget har lila Zaphir 11 mediciner som hon andas in och då har jag inte räknat med oxigenet som vi har i syrgastuber. Skall ta en bild på hur de ser ut hemma hos oss där hon sover men tillbaka till medicinerna. Hon har ju fått nya och jag skall lägga in dem på medicin sidan som jag ännu inte her gjort men 11 mediciner har hon på en dag och det är så mycket för henne. Hon är 5 månader å 2 veckor men ändå så många mediciner. Ibland undrar man hur hennes lilla kropp orkar med allt… men igår började hon med ny medicin och då fick hon jätte många små prickar och röda flammor över hela henne i olika storlekar. Hennes händer svällde upp och hon blev mer slemmig och vi började undra, vad är de nu som hon inte tål?! Idag så testade vi igen och samma veva skedde och vi ringde vår doktor. Hon ville vi skulle komma in och de gjorde vi. Hon tittade på lilla zaphir och hennes första reaktion var, de är inte myggbett och jag blev lite paff först. Men hallå tänkte jag, hon hade kanske 20 såna här prickar som är helt rödflammiga och ser mer ut som kvalsterbett än myggbett och sa, nä inte vad jag vet om och så sa hon, ”ok men de kan vara munmedicin hon får… då kan man få så här och det är inget att hetsa upp sig för” och jag sa, nä men var bra och sen så var de inge mer med de. Hon sa också att vi skulle testa munmedicinen i några dagar och försvinner de inte så skall vi sluta med den. Vi småpratade lite efter det och sen så gick jag hem. Ju mer jag tänkte på vad hon sa ”de är inget att hetsa upp sig för” får mig att blir arg, ledsen och besviken. Hetsa upp sig för? Hon är 5 månader och har över 10 mediciner och en utav dem ger utslag. Räcker det inte med de hon har?

När vi kom hem var de dags för hennes munmedicin igen. Vår doktor hade skrivit fel på hennes munmedicin där de stod en droppe fast de skulle vara 1 ml och vi tänkte, undra hur de blir nu när hon innan fick 1 droppe och reagerade så, hur kommer hon reagera med 1 ml men vi testade ändå och hon blev rödprickig så vi tog beslutet att genast avsluta den medicinen och får köra på wishy vatten som de har sagt innan.

Det är små saker som blir stora i mina ögon. Hon har kramper, hon har en hjärnmissbildning, hon kanske aldrig kommer säga något och vi aldrig kommer få höra mamma eller pappa och  det räcker. Jag vill inte ha mer. Svampen är ingen stor sak men jag vill inte att hon skall ha det mer jobbigt än de hon har. Jag vet inte om hon har ont tack vare dessa röda märken där vissa är stora som femkronor och andra bara en liten prick. Jag vill inte ha mer. Jag vill inte veta långt i efterhand att jag gör fel. Det räcker med att jag kämpar med att jag alltid konstant känner mig som att inte räcker till. Det räcker men jag vet att hon ville lugna mig och inte ville att jag skulle oroa mig men det blev bara så fel och jag gjorde felet i att inte säga något på en gång.

Jag vill inte diskutera med min doktor eller med någon av sjuksköterskan eftersom man är i sån utsatt situation där man är beroende av dem och vill inte skapa jobbig stämning eller att dom tycker att man är för jobbig men ibland har jag bara lust att skrika på dem. Alle hopa och be dom fara och flyga men jag gör de inte. Jag är inte sådan. Jag låter folk hållas till de svämmar över och blir för mycket och då säger jag till och jag tycker att dom skall veta bäst men som jag har skrivit innan så är dom inte mer än bara människor men ibland känns det så fel. Jag tänker inte ta upp detta och jag pratade med mamma idag och hon frågade om hon skulle ringa och jag sa nej. Jag vill inte de. De får gå för denna gång men ibland blir de bara för mycket och det svämmar över och jag orkar inte men jag gråter en skvätt, biter ihop coh sen kör vidare.

Det är därför så skönt att jag har bloggen, jag avreagerar mig här och får ur mina känslor och sen är de bra men blir det mer och mer sånt här och information som inte kommer fram ja då kommer det komma fram tillslut för jag tar inte vad som helst och hur mycket som helst. Någon stans tar det stop och frågan är bara när…


Åtgärder

Information

One response

15 08 2009
farmor

Det sägs att man inte får mer livsuppgifter än man klarar?? Men jag tycker av hela mitt hjärta att ni fått alldeles för mycket ! Ni är fantastiska med denna goa lilla tjej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: