När jag skrev sist

13 01 2011

Var det den 17  december. Nu är det januari och Zaphir fick komma hem innan julafton. Superhärligt och hon återhämtade sig bra.

Zaphir verkar vara en oerhört stark tjej. Det verkar alla våra tjejer vara. Jag säger våra men jag menar Aicardis töserna. Dom har sån livsglädje dessa tjejer och man älskar dom så mycket. Hon har definitivt fått en egen vilja och pratar mycket med sitt ansiktsuttryck och det nya som hon har för sig är att prata riktigt högt. Prata och prata mer skrik fast inte skrik. Så svårt att förklara hur det låter men det är härligt.

Zaphir fick börja på inskolningen på dagiset Myggan i går. Hon badade med dom och hon sov igenom hela badet och vaknade när vi klädde på henne. Hehe… hon kan verkligen sova igenom vissa saker.

Zaphir och Zimåne verkar ibland kompa väldigt bra och Zimåne är så nyfiken på Zaphir och läggar man dem bredvid varandra så drar Zimåne henne i håret. Jag försöker lära Zaphir att säga ifrån men hon är bara tyst och tittar på henne. Undra vem som kommer ge vem tjuvnyp när dom blir större. Zimåne kan vara väldigt gullig oxå och försöka suga på Zaphirs hand eller bara hålla handen och kämpar med att försöka greppa tag i något. På nåt sett ser det ut som Zaphir gillar det. En syster yster som kommer vara där och finnas där för henne lika väl som hon kommer kunna finnas där för Zimåne.

Jag tror dom kommer ha glädjer av varandra. Medan Zimåne försöker krypa och rulla runt så tittar Zaphir på å på något sätt ser de ut som hon oxå vill göra det. Hon verkar sprattla mer med bena och oxå vilja vara med, härligt att se.

Vi har fått många kontakter och många känslor som dyker upp, alla är så starka och tappra. Innan vi lämnade Ågrenska så skulle vi berätta vad vi skulle ta med oss och försöka göra… jag sa att jag skulle sammanfatta och i allt kaos här hemma så har de inte blivit av. Jag hoppas att de snart kommer ske och jag känner att snart så… Tittar på högen från Ågrenska å får lite dåligt samvete men sanart så. Hoppas jag hinner innan april eller maj.

Jag har dessutom många obesvarade mail som jag har jättedåligt samvete för men lovar att jag skall svara.

En kompis ringde idag och han var genomförkyld. Vi brukar laga middagar ihop då han jobbar här i närheten men denna gång så ringde han för att han inte ville komma förbi pga smittorisken. Blir så glad när mina vänner tänker på det. Härligt när dom förstår en för jag vill definitivt inte att Zaphir skall bli så sjuk att respiratorn kommer upp på tråden igen.

Jag måste ringa Astrid Lindgren. Jag vill ha våra journalpapper. Jag vill läsa igenom det som står skrivit där. Försökte få tag på dem när vi var på sjukhuset i Visby men dom ville inte riktigt printa ut det för ifall det kunde vara något som stod där som vi behövde ta upp. Han försökte förklara att ibland så säger dom inte allt då dom anser att föräldern inte kan ta det. Ibland undrar jag om dom säger allt till oss. Vem beslutade allt? Man tror att läkare skall vara så duktiga och man tror att man skall kunna lita på dem men åter igen hör man fall där det blir fel, fel och fel. Varför?! Jag har inte stor tilltro till dom längre. Ibland kan vi komma in med Zaphir och dom gör inget. Dom tar inga prover eller någe. Vad gör vi där om dom bara förutser att så här är det och så är det något helt annat.

Till oss har dom bara sagt att de är inte bra att röntgas allt för ofta men inte varför. Varför är de inte bra? Vad innebär för mycket strålning? Vad kan de leda till? Ibland vill man att dom skall förklara men de gör dom inte. Kanske måste man säga, prata med mig som om jag inte förstod någonting men då blir man väl sur för det men jag tycker dom inte skall ta allt för givet. Ibland behöver man en förklaring för att köpa läget.

När man börjar tänka igenom allt vilket jag tror är ett måste för att kunna bearbeta det och släppa det så måste man på något sätt hitta svaren. Vad hände? Vad gjorde dom? Vad sa dom och varför. Nä journalpapperna tror jag är viktiga. Dom skriver mycket mer än vad man tror. Hur dom har observerat en och vad dom anser… Jag vill läsa igenom allt och sen kunna ställa frågor. Känns som en viktigt del ju mer jag tänker på det. Skall nog försöka ringa i morgon. Vi får se vad dom säger där borta…vi har ju ändå rätt till våra papper så dom kan ju inte riktigt  neka till dem men men vi får se vad som sägs helt enkelt.

Vi håller ju på att trappa ned två mediciner och jag kan nog inte säga att Zaphirs kramper har blivit mer… men det känns skönt att stryka två till från listan och snart har vi trappat ur sabrolexen och det känns skönt. Vi får se vad dom gör sen. Nä nu kallar sängen… Hoppas jag kan uppdatera infon på sidan snart så den är up to date och sen ta itu med allt det andra som jag hade tänkt fixa…


Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: